Guess what?

Jag har piercat naveln! :D Gjorde detta i torsdags tillsammans med min mamma. Jag som alltid varit livrädd för nålar vägrade ju såklart att titta, och när det väl var klart så var jag helt svimfärdig. Men men, tjejen som piercade mig var hur skön som helst i alla fall, och hon tog mig verkligen på största allvar, speciellt när jag höll på att fjanta omkring sådär med mitt illamående, haha.

Smärtan var nog ungefär vad jag hade föreställt mig. Inget hysteriskt, men värre än hål i öronen. Men sticket i sig var inte så farligt. Det var värre när smycket skulle i. Men så fort det var klart så gick smärtan ganska snart över, och nu känner jag inte av den såvida jag inte sover på mage eller böjer mig ner. (Att ta på sig strumpor och skor är lika spännande varje gång...)
Men jag har hittills klarat mig helt utan minsta svullnad eller rodnad eller så, så jag tror inte läketiden kommer vara så hysteriskt lång om jag fortsätter sköta det så här bra.

Förutom piercing börjar barnteatern äntligen falla på plats. Nu är det bara slutscenen vi ska få fram också, sen är det bara att repa repa repa. Roligt kommer det bli i alla fall :) Det blir liksom vår första riktiga uppvisning/föreställning vi har.

Helgen har för övrigt spenderats hos mamma och mest ägnats åt att det lugnt, liksom alla andra helger. Ska bättra på mitt skrivande nu också.

Ha det!
/ Anna